Då var det över.. (förhoppningsvis)
Operationsdagen i korthet:
Klev upp klockan 5, gick och duschade i 45 minuter och tvättade mig 3-4 gånger.
Satt och gruvade mig lite tills typ 10 över 6, sen klädde jag på mig och drog till tuben.
Väl framme vid St. Görans var jag en kvart för tidigt innan ens min reception på kirurgavdelningen hade öppnat.
Den öppnade klockan 7 så jag gick ner till huvudentrén igen och satte mig på en soffa.
Efter anmälan och betalning hos kirurgen, fick jag följa gröna linjen till dagoperation.
Det passade ju utmärkt då jag åkte gröna linjen till sjukhuset.
Väl framme där fick jag byta om, sen träffade jag min narkosläkare som var galet snygg.
Efter mötet med henne så kom en sjuksköterska (något snyggare ändå), med en burk fylld av lyckopiller.
Efter att jag dragit i mig dom mötte jag min kirurg, Niklas Heijbel som var hur trevlig som helst.
Han ritade lite på magen och trycke lite, sen en klapp på axeln och: det här kommer gå hur bra som helst.
Efter det kom en ny sköterska in och gjorde ultraljud på urinblåsan, men det hade man ju tänkt på själv så den såg man ju till att den redan var tom.
Efter det gick det bara undan.
Dom hämtade mig 2 minuter senare, fick sätta mig utanför operationssalen, hoppa ur min ursnygga, vita, sterila sjukhusmorgonrock och sen gå in salen.
Väl inne i salen möttes jag av ett hav av snygga sköterskor och trodde jag var i himmelen.
Men då dom började sätta iskalla EKG pluttar på mig, stack med nålar i armen och ja kom fram till att så var inte fallet. Jag var fortfarande i operationssal nummer 2.
Dom frågade mig hela tiden om det gick bra och jag svarade ja.
Då sa dom, nu kör vi, är du redo?
Nickade bara och sen började jag känna igen bismaken från sömnmedlet.
Sa det i syrgasmasken att den här smaken känner jag igen, vi syns sen.
Skrattade dom bara och sa god natt, sen vart det svart.
Vaknade något mörbultad och skapligt torr i halsen.
Kändes som att någon hade dängt en i flera timmar.
Fick ligga i uppvakssängen i ungefär en timme efter att jag hade vaknat.
Hade kommit dit ungefär 11 och jag vaknade lite innan 1.
Sen irrade jag lite omkring på avdelningen, käkade några mackor, löste lite korsord och minglade med sjuksköterskor.
Sen klockan 4 fick jag äntligen åka hem, gick och hämtade telefon som var stendöd, den hade laddad slut på ström i skåpet.
Provade ringa pappas privata nummer eftersom det var det som jag kunde i skallen men inte svara han på den inte.
Frågade ena sjuksköterskan om min hälsodeklaration fanns kvar, hon sprang och letade i 10 minuter och tillslut fick vi fram den. Hade skrivit mammas nummer på den.
Kunde ju inte pappas. Så fick ringa till mamma, som frågade Leif om pappas jobbnummer och tillslut fick jag fram det.
Ringde pappa som var precis utanför sjukhuset när jag ringde och ja det var bara att krama personalen, tacka för mig, möta upp pappa och åka hem.
Idag:
Ska ta det väldigt lugnt, senare mitt på dagen är i alla fall planen att gå upp på apoteket och se om jag har fått nåt recept på nåt roligt med mig hem.
Mina nuvarande börjar ju ta slut så det vore ju kanon.
Nu först frukost!
Ha det!
-HejpA-